Resedagboken 25/7 2013, hemresa….

Då var vi i slutet på vår resa. Om ni har orkat följa med hela vägen och alla våra 16 inlägg och två sidor med diverse bilder, har ni kanske fått en känsla för hur vi har upplevt vår resa. Vi har tyckt det var lite roligt att skriva och lägga upp bilder. Första gången som vi gjort så här, försökt dela med oss vad vi upplever under en resa.

Nu har vi haft en sista natt i Kaunas, vi bor på Best Western Santakos Hotel. Ett hotell som vi bott på några gånger tidigare. Lyxrum för 900 kr natten. Känns skönt att avsluta på topp.

Hur har det varit nu på vår resa? Vad tycker vi efter nästan tre veckor i Litauen?

Vi tycker fortfarande mycket om landet och det börjar kännas ganska så hemvant. Nu har vi kört omkring i stora delar av landet och har ganska bra koll på en del områden.

Så det finns inga tecken på rysk maffia eller att det skall vara otryggt på något sätt. Det fungerar jättebra med engelska, bra standard på hotell till priser som är betydligt lägre än vad som är fallet i Sverige. Bra vällagad mat och öl som har gjort att vi druckit öl som aldrig förr… Vänliga människor och en vacker natur. Spännande städer med kontraster. En snabb utveckling vilket gör att allt förändras och frågan är hur det ser ut om tio år?

Så vem vill med nästa år? Vi siktar just nu på en resa i typ två veckor med besök i Vilnius, resort i Trakai samt Kuriska Näset och kanske Druskininkai om det blir några som känner för att svinga mellan tallar/bada och åka skidor…. Så varför nöja sig med ett läsa en blogg…. häng på istället och upplev Litauen tillsammans med oss.

Tack för att du har kollat på vår reseblogg.

Att njuta av stunden tillsammans ;)

Att njuta av stunden tillsammans 😉

Resedagboken 24/7 2013, Kuriska Näset och byn Nida

Den här gången hade vi dåligt väder i Nida. Om vi har förstått det rätt så svettades man i Sverige men här vad det kallt och blåsigt. Så vi fick välja bort stranden till förmån för att se på lite andra platser på Kuriska Näset. Förra året var vi här i 12 dagar med 11 dagar fint väder så vi överlever nog att vi den här gången inte kunde vandra på stränderna.

Vi kollade på den stora gråa sanddynan (the great dune) som begravt en by. Området är stort men man får bara gå längs en markerad stig, man kommer upp till toppen av dynan och kan se havet på ena sidan och lagunen på den andra sidan.

Vi passade på att gå i tallskogen i Joudkrante där man har en massa träskulpturer, Häxkullen. Lite utanför Joudkrante finns en skarv koloni 4000 häckande par Skarvar som några hundra grå hägrar. Lite av undergångsstämning att se alla döda tallar på grand av allt bajsande. De sitter svarta i tallarna som är helt kala och döda.

Vi bor i ett hus, finast hittills i Nida. Tre rum, varav vi har ett. En undervåning med kök och vardagsrum. Perfekt om man är typ 6 personer. Där hittade vi en underbar och galen soffa som finns på bild längre ner. Christina blev lycklig över denna skaparglädje. Passar konstigt nog in i detta hus (obs vasstak igen…).

Vi känner faktiskt fortfarande trots dåligt väder den här gången att Kuriska Näset är speciellt. Värt att åka hit. Svårt att beskriva behöver upplevas….

Nida

En del av den sanddynan som finns precis söder om Nida och som sträcker sig in i Ryssland (Kaliningrad). I lagunen finns det också bryggor som går rätt ut en bra bit, används flitigt av fiskande män… Det fanns tidigare en äldre Nida men den byn är täckt av sand. Runt 1900 talets början fick man stopp på sanden och byggde upp Nida på den plats som byn finns på idag. Alla byar förutom en enda by (Joudkrante) begravdes av sanden under 1800 talet innan man fick stopp på sanden med planeringar. Anledningen var avverkning av skogen för att tillverka krigsskepp under 1700/1800 talet.

En del av den långa strandpromenaden i Nida. Ligger ut mot lagunen. Vimplarna som syns på bilden (på de höga stolparna) är från de båtar som förr fiskade i lagunen. Alla båtar hade sin egen vimpel som visade ifrån vilken gård man tillhörde.

En del av den långa strandpromenaden i Nida. Ligger ut mot lagunen. Vimplarna som syns på bilden (på de höga stolparna) är från de båtar som förr fiskade i lagunen. Alla båtar hade sin egen vimpel som visade ifrån vilken gård man tillhörde.

Nida

En vacker gata i Nida som visar lite av att byn har tillhört Tyskland i 700 år. Skulle som sagt lika gärna kunna vara i Skåne, Danmark eller Tyskland. Då Nida ligger i skydd av nästet mot Östersjön är det inte direkt vindpinat. Mer som Danmarks öst-sida.

Nida

En blommande trädgård. Vem vill inte bo sä här på sommaren?

Nida

Den fantastiska soffan som står i huset där vi bodde den här gången i Nida

 

Nida

En bild från den stora sanddynan som finns mitt på den Litauiska delen av näset. Man skymtar fastlandet på andra sidan lagunen. Den planterade skogen nedan för sanden.

Nida

Hit men inte längre typ… det här är toppen på den stora sanddynan mitt på näset. Man går en “bana” upp till toppen. Säkert 30 meter hög och under ligger en by begravd. Det är en jämn strid av folk som vill upp och titta. Det står till och med en vakt (en uttråkad ung man) som håller koll på att ingen går utan för avspänningarna och förstår den känsliga växtligheten som skall täcka sanden.

 

SKarvar

Lite svårt att få fram den märkliga känsla som man får när man kommer fram till området där 4 000 par skarvar häckar. Det är som ett månlandskap och som kantas av nästan 200 år gamla tallar. Alla tallar har dött och det luktar sur fisk…Det finns en ramp som byggts så att man kan komma in en lite bit i kolonin. men tallarna är höga och räckvidden på kameran inte så lång.

 

Häxkullen

I byn Joukrante finns det något som kallas för “Häxkullen”. Ett område i den gamla tallskogen där det finns massor av träskulpturer, men en stor variation av motiv och storlekar. Den här draken som bara syns med huvudet på bilden är tre meter lång och sitter tre meter upp på en stång. Riddaren som tappat sitt svärd skyddar en jungfru i ett litet slott, vilket inte syns på bilden. Det finns mycket konst på offentliga ställen och vi har nog inte sett en enda staty som är nerklottrad eller förstörd.

 

 

Resedagboken 22/7 2013, Klaipeda

Mellanlandning och på väg mot Kuriska Nästet.

Vi har precis ätit frukost och skall snart ta den lilla färjan över till Kuriska Nästet ifrån Klaipeda. Den här staden har varit tysk vilket märks på hus, namn och att det är många tyska turister. Staden hette tidigare Memmelburg. Kuriska näset som hänger ihop med det som idag heter Kaliningrad som tidigare hette Königsberg var tyskt i 700 år tills slutet av andra världskriget. Så att det ser lite annorlunda ut här på Näset och i gamla delen av Klaipeda är inte så konstigt.

Hit kan man åka färja från Sverige, Karlshamn. Vi tror att vi såg vår första svensk i går. I år stannade vi bara en natt och det är lite väntan på att åka vidare. Nu börjar vi komma nära vår hemresa vilket känns lite skönt och lite som det alltid gör när man kommer till slutet av en resa, lite vemodigt och rastlöst. Nu skall vi ut på näset i två dagar, lite skillnad mot förra året då vi var där i 12 dagar. Vädret skall tydligen blir lite si och så. Så vi får se hur mycket vandrande det blir längs med den 6 mil långa stranden… Vi kommer inte att ha wifi där vi bor så dagboken får ligga nere lite nu några dagar.

Vi kommer att bo i Nida, som är en liten stad som ser ut som att den låg i Skåne/Danmark/Tyskland. Mycket turister ifrån Litauen, Vitryssland, Ryssland och Tyskland. Och denna fantastiska strand där man kan välja en egen bit av stranden utan problem, bara du och Östersjön. Lite magiskt. Första gången vi var över i Baltikum så hade vi inte förstått att hela den baltiska kusten är en enda lång sandstrand med mycket lite folk. Så gillar man öde stränder så är det perfekt här.

Just nu lyser solen in genom hotellrummet och snart tar vi båten över till Näset. Skall bli skoj att återse näset igen, nu blir det vår tredje gång vi är på Kuriska Näset och Nida.

Lkaipeda

Christina går längs med hamnen och vårt hotell för en natt, Old Mill, som ligger mellan gästhamnen och floden in från lagunen.

 

Klaipeda

En bit av floden som rinner förbi gamla stan och ut i lagunen

Klaipeda

Husen ser lite mer tyska ut här i den gamla delen av staden.

 

Klaipeda

Lunch ställe i gamla stan, väldigt populärt – får inte åka motorcykel här alltså…

 

Resedagboken 21/7 2013, Kryziu Kalnas (Korskullen) utanför Siauliai

Då har vi sett och upplevt Korskullen, Kryziu Kalnas, som ligger strax norr om Siauliai

Men först lite om staden med det lite kluriga namnet Siauliai. V i tillbringade en natt i staden på ett trevligt och bra hotell. Rummet vad stort… som en liten lägenhet med två balkonger. En frukost som innehöll de bästa pannkakorna hittills i Litauen. Det är lite märkligt det här med kostnaden för en hotellnatt med frukost, om man undviker Vilnius och kusten så kostar det som ett enkelt vandrarhem i Sverige. Vi betalade 575 kr för mat och logi.

Men innan vi tog in på hotellet så passade vi på att besöka korskullen. Vi kör lite på känn när vi är ute med bilen… det brukar ordna sig rätt bra men kartan som vi kollar på ibland är på Polska och innehåller samtliga vägar i Litauen så det är lite rörigt… så innan vi hittade rätt så fick vi åka lite fram och tillbaka längs med vägen som skulle vara rätt väg till korskullen. Men till slut så kom vi rätt. Lite stressande då vi försökte tajma in en glugg i molnen mellan kraftig regn.

Nu hade tur att få korskullen framför en riktigt mörk himmel samtidigt som solen belyste kullen, kunde inte bli bättre.

Kullen började få sina kors under den sovjetiska ockupationen av Litauen. Röda armen rev ner och Litauerna satte dit kors igen. Så håll de på i många år och ryssarna funderade till och med att dämma floden som rinner jämte kullen för att sätta allt under vatten…

Nu är det en viktigt religiös plats, många vallfärdar till kullen från hela världen. Vi såg kors från USA, Australien t.ex. Det kom också brudpar dit för att sätta upp ett kors.  Mycket folk med andra ord men framför allt massor med kors.En härlig blandning av religiöst och profant. Inget man skall missa om man har vägarna förbi….

 

Kryziu Kalnas

Korskullen när man på början vandring mot kullen. Riktigt mörk himmel med solen lysande i ryggen.

Kryziu Kalnas

Det finns 100 000 tals kors på kullen, ingen vet riktigt hur många… inte så konstigt kanske….

Kryziu Kalnas

En bild med kontraster och ett vackert åldrat trä

Kryziu Kalnas

Vi hade som sagt tur med stark sol mot en otroligt svart himmel. Madonnan står längst upp på kullen och vit mot allt annat som går i grått och svart

 

Kryziu Kalnas

Hur många kors ser du på bilden?

Kryziu Kalnas

Det blev en liten reva i de mörka molnen, tänkte att det kunde bli som att Jesus öppnar himlen typ….

 

Resedagboken 20/7 2013, Druskininkai lite efter…

Druskininkai, där var vi fyra nätter. Vi har visat lite kring promenaden i tallskogen, museet med de gamla sovjet prylarna/statyer och hur det kan se ut när man svingar/tar sig mellan tallarna men vi har inte skrivit eller visat så mycket om själva staden.

Det var andra gången vi var i Druskininkai. Staden har en stor badanläggning som vi inte varit på än. Vi är lite skeptiska till den typen av anläggning… lite för mycket folk och stökigt. Men då vi inte har varit där än vet vi inte. På en bild nedan kan ni se de gigantiska vattenrutschbanor som finns i den delen som är badlek sedan finns det en avdelning med bara spa. Men det är säkert många som åker dit för just badanläggningen.

Det finns också en skidbacke inom hus… kolla på en av bilderna så ser ni något som sticker upp bakom träden vid en sjöbild, ser ut som det har landat ett rymdskepp… Stor backe som vi inte heller har testat. Men det går alltså att åka skidor året runt, minus 3 grader skall det tydligen vara.

Vad har vi då gjort i Druskininkai. Bara varit och det räcker långt. Vi upplevde båda två att det var skönare i Druskininkai i år lite mer avslappnat, kanske på grund av vi nu hittar rätt bra. Det finns ett lugn i stan, vi bodde bra och centralt och hotellet var bra. Vi kommer nog att åka tillbaks igen och då bo på ett spahotell.

Hoppas att du kan tycka att bilderna ger en liten känsla för hur det ser ut i Druskininkai.

Druskininkai

Det ligger en strand mitt emellan de två små sjöarna som finns mitt fram för centrum i Druskininkai. Vårt hotell ligger precis vid kyrkan som sticker upp bland träden.

 

Druskininkai

När bild på kyrkan som ligger i centrum och granne till vårt hotell.

Druskininkai

Ena sjön, tagit ifrån “kyrk-hållet”.

 

Druskininkai

Alla dessa fina näckrosor… här är en från druskininkai

Druskininkai

Vackra fält söder om Druskininkai

Druskininkai

En rosa röd näckros i närbild.

 

Druskininkai

Christina beställer lunch vid den gamla kvarnen. Ägaren frågade var vi kom i från och då vi sa Sverige utbrast han hjärtligt “vad gör ni här…” inte så vanligt med svenskar i Druskininkai….

 

Druskininkai

Ett gult hus, det finns massor med trähus i Baltikum, ibland är det så här färgglada… de hus som kommer här på är alla grannhus på samma gata i Druskininkai

Druskininkai

Grannhus 2

Druskininkai

Grannhus 3

 

Grannhus 4

Grannhus 4

 

Druskininkai

att göra det vackert.

 

Druskininkai

Det stora badhuset, med stora ….

Druskininkai

Det stora Spahotellet

Druskininkai

Nya hus

 

Druskininkai

Parkering…

 

Druskininkai

Kvarnen där vi åt en lunch

Druskininkai

Att sticka….

Druskininkai

Kite surfning i en liten sjö,

 

Druskininkai

Glädje vid stranden…

 

Druskininkai

Strandfiket.

Druskininkai

Kommunhuset

 

Druskininkai

Det är skidbacken som syns bakom skogen inte ett ufo….

Druskininkai

Floden, och flodbåten….

 

Druskininkai

Framför Spahotellet, det finns stora ytor som bara är promenad ytor, skönt…

Druskininkai

Promenad i tallskogen

 

Druskininkai

Vårt hotell

Druskininkai

Turister

 

Resedagboken 20/7 2013, det lilla huset på landet

Vi har precis kommit in till mer civiliserade områden efter att ha varit ute på landet. Ingen wifi… men nu är vi åter en en större stad men mer om det i kommande inlägg.

Vi hyrde en liten stuga vid en sjö. Hade självhushåll med något litet undantag för en utflykt. Tre nätter med en helt underbar mitten heldag med fint sommarväder med stackmoln på dagen och klart på förmiddagen och kvällen. Vi satt ute på bryggan som låg precis vid stugan.

Huset tillhörde ett lite större område med diverse hus och byggnader. Vi såg inte mycket av de andra gästerna utan höll oss till vårt hus och bryggan. Stugan var ok om än lite dåligt med sittplatser (sköna) i stugan. Men vi är mer av stadsmänniskor så det räckte med tre nätter. Vi var ute på en liten tur uppe i en nationalpark en dag men det regnade så det blev inte mycket av att ut och  gå. Passade på att äta zippelinare under den utflykten i en stad som inte har så mycket svenska turister…fick köra om kring lite innan vi hittade en restaurang.

Vårt lilla hus, kortet taget ifrån bryggan efter att ha tömt vinet...

Vårt lilla hus, kortet taget ifrån bryggan efter att ha tömt vinet…

 

Vi hade en dag med riktigt skönt sommarväder. Christina stickade och jag gjorde föreläsningar - vi blir alla saliga på olika saker...

Vi hade en dag med riktigt skönt sommarväder. Christina stickade och jag gjorde föreläsningar – vi blir alla saliga på olika saker…

Lite märkliga installationer på bryggan

Lite märkliga installationer på bryggan

Vår lilla sjö vi den lilla stugan på landet

Vår lilla sjö vi den lilla stugan på landet

Himmel och en rosa dröm ;)

Himmel och en rosa dröm 😉 och en överaktiv fotograf samt en tålmodig dröm…

Utena

Då åt vi då våra första zeppelinare. Två var med lök och gräddfil får 45 kr inkl dryck. Restaurangen låg Utena inte så långt från Ingnalina (gamla kärnkraftverket) som ligger vid en nationalpark.

 

Resedagboken 17/7 2013, Storkar!

Äntligen har vi fått se dessa fantastiska fåglar. Det tog ett tag och en del resande. Nu är vi inne i landskap de gillar. Böljande kullar, blanda tmed våtmarker och lantbruksmark. Vid de flesta gårdar finns storkpålar med korg så de kan bygga bo. Man ser också en del bo på andra höga stållen som vattencisterner och trädtoppar. Så här års är det fullt på de flesta ställen. Vi såg ungar som var på väg att lära sig flyga. Det är trångt i de flesta bon. De vuxna storkarna ser man längs vägen letande efter grodor och annan föda. Det finns gott om grodor i detta land för de står också på en del menyer kokta i vin. Stora, vackra fåglar. Det vore häftigt om de kom tillbaka i lite fler exemplar även i vårt land.

I väntan på vad....

I väntan på vad….

Nu funkar det...

Nu funkar det…

Pröva vingar....

Pröva vingar….

 

Resedagboken 17/7 2013, Vårt hotell i Trakai

Då har vi varit i Trakai en natt innan vi drar vidare norrut. Här har vi bott på ett hotell som ligger lite utanför Trakai vid en egen sjö. Det är alltid lite svårt att riktigt förstå hur det ser ut innan man kommer fram till det man bokat via nätet. Vi blev lite överraskade…. det var riktigt fint. Så fint att vi stannade kvar på kvällen och hoppade över planen att åka in till Trakai för middag där.

Det är lite som ett litet exklusivt jakt hotell. Vasstak och trä rakt igenom. Ligger ner mot en sjö och bilen lämnar man en bit ifrån så det är väldigt lugnt och skönt. Vädret var lite omväxlande under eftermiddagen men klarnade upp helt på kvällen.

Vi blev väl omhändertagna av en trevlig kille som fixade en latte på bryggan, en öl på verandan när jag satt och jobbade lite. Sedan åt vi mat… det var mat ifrån Georgien och det är inte helt ovanligt här i Litauen, vet inte riktigt varför och det finns även armeniska restauranger. Men hur som helst var det väldigt gott. Christina år en sallad, fin med god vitlöksdressing och jag tog en lammsoppa kryddig och god. Till huvudrätt fick Christina en rätt med smält ost och kyckling jag tog en gryta med kött och persikor. Till detta nybakat bröd. Vi drack öl till detta. Vi är ju inte direkt öldrickare hemma men vi slås av att ölen är så goda här. Vi tog en ljus och mörk öl som var ofiltrerat, Så gott.

Vad kostade då allt detta? Latten på bryggan, öl till jobbet…. och middagen på kvällen kostade lite drygt 300 kr. Allt intaget i en miljö där ett dubbelrum inkl frukost kostade drygt 600 kr. Man kanske skall öppna resebyrå?

Frukosten var lika fin den. Se bilden nedan på den enkla omeletten som vi fick in…Nu sitter vi och njuter på terrassen och passar på att skriva lite om denna upplevelse nu när vi har uppkoppling. Det finns en del bilder klara som skall visa er hur det såg ut i Druskininkai men det får komma i lte fel tidsordning, skoj att visa det här just nu.

Trakai är lite som en resort för Vilnius som ligger typ två mil bort. Man kan ta tåget hit från Vilnius. I dag har de det Litauiska öppna mästerskapet i kanot i Trakai. FInns en fin anläggning för rodd/kanot här.

 

Vårt Hotell i Trakai för en natt. Ligger fint vid en sjö inbäddat bland stora träd.

Vårt Hotell i Trakai för en natt. Ligger fint vid en sjö inbäddat bland stora träd.

Hotell delen ligger till höger. Huset framför har en badtunna, vi satt aldrig i den men Johan tog ett morgon dopp dagen efter bilden togs. Morgonen var solig och vattnet skönt - simmade bland abborrar

Hotell delen ligger till höger. Huset framför har en badtunna, vi satt aldrig i den men Johan tog ett morgon dopp dagen efter bilden togs. Morgonen var solig och vattnet skönt – simmade bland abborrar

Bryggan vid hotellet. Där sitter man inte helt dumt....

Bryggan vid hotellet. Där sitter man inte helt dumt….

Bilden är tagen från bryggan mot hotellet, bakom träden syns vårt rum med en liten veranda. Alla dessa näckrosor som finns i sjöarna här.

Bilden är tagen från bryggan mot hotellet, bakom träden syns vårt rum med en liten veranda. Alla dessa näckrosor som finns i sjöarna här.

På bryggan ute i sjön, sol och en latte och bland näckrosor. Inte illa. En pärla 60 mil från Stockholm.

På bryggan ute i sjön, sol och en latte och bland näckrosor. Inte illa. En pärla 60 mil från Stockholm.

Hotellet körde den varianten av frukost som vi haft ibland i Baltikum att man säger till vilken tid man vill ha sin frukost på kvällen. Stiger upp sätter sig vid bordet och beställer sedan vad man vill ha. Vi beställde bröd och ost, kaffe och en omelett och efter bröd och ost kommer omeletten... Bara att njuta av att vara på ett ställe där man blir riktigt omhändertagen av vänlig personal.

Hotellet körde den varianten av frukost som vi haft ibland i Baltikum att man säger till vilken tid man vill ha sin frukost på kvällen. Stiger upp sätter sig vid bordet och beställer sedan vad man vill ha. Vi beställde bröd och ost, kaffe och en omelett och efter bröd och ost kommer omeletten… Bara att njuta av att vara på ett ställe där man blir riktigt omhändertagen av vänlig personal.

 

 

Resedagboken 15/7 2013, svinga sig mellan tallar i Druskininkai

Det fanns funderingar på att pröva höjdbanan mellan tallarna i Druskininkai. Men det räckte att ta lite bilder och så spara vi detta om vi får med oss ungarna hit någon gång, kanske nästa år? Vi får se.

Banan är riktigt fin, stort område och till och med en mindre bana för barn (inte så långt till marken). Nu idag var det mest fart på den delen som går över floden, går rätt fort – det sägs att det går i 50 km per timma. Tog några bilder på de som åkte över.

Försökte också förmedla lite av hur fint allt är gjort på den här banan. Det som är svårt är att få fram hur stor den är, men säkert som två fotbollsplaner.

Nu skall vi ut och äta, sista kvällen i Druskininka innan vi åker vidare till Trakai som ligger norrut och inte så långt från Vilnius.

Någon som vill klättra?

Någon som vill klättra?

Banan är som en hinderbana. Olika typer av utmaningar blandat med delar där man mer åker mellan tallarna.

Banan är som en hinderbana. Olika typer av utmaningar blandat med delar där man mer åker mellan tallarna.

Ett steg i taget...

Ett steg i taget…

 

Sugen på att hoppa ner?

Sugen på att hoppa ner?

Att våga släppa taget... att kasta sig ut.

Att våga släppa taget… att kasta sig ut.

 

Högt över floden och på väg i femtio km i timmen typ....

Högt över floden och på väg i femtio km i timmen typ….

På väg över floden....

På väg över floden….

 

Barnens del av banan

Barnens del av banan

En del av banan som är till för barnen. En halv meter till marken  men det krävs koncentration ändå.

En del av banan som är till för barnen. En halv meter till marken men det krävs koncentration ändå.

 

Ett försök att visa hur stor och höga tallarna är här och hur högt en del av banan går.

Ett försök att visa hur stor och höga tallarna är här och hur högt en del av banan går.

Resedagboken 14/7 2013, Parken Grutas Parkas utan för Druskininkai

En knapp mil norr om Druskininkai ligger en park som är som ett museum över framförallt skulpturer/statyer som stått på olika platser i Litauen under ockupationen från Sovjet. Samtidigt skulle vi beskriva parken som en lite osannolik blandning mellan statyer, zebror, lekpark och en stor vilja att både förklara/informera kring ockupationen men också att parken ger en lite känsla av förtryck och propaganda. Det är lite svårt att förstå hur det skulle ha varit om dessa statyer och allt annat hade stått på torget i den staden vi växte upp i. Vilken himla tur vi hamnade på rätt sida av den gamla järnridån….

Parken är privat, det är en lokal miljonär (som tjänat sina pengar på svamp…) som samlat in allt och har parken vid sin gård som ligger vackert vid en sjö och skogen. Nedan hittar du en del bilder… klicka på de som du tycker har gjorts sig förtjänta av ditt extra intresse.

Idag har det varit fint väder. Igår regnade det på kvällen och hela natten. Det ser ut att dra ihop sig nu på kvällen igen men vi planerar ändå att gå lite längs floden i kväll innan vi väljer restaurang.

Grutas Parkas

Efter 2:a världskriget skickades många som ansågs vara fiender till sovjetstaten till Sibirien. Totalt uppskattas 360 000 litauer ha dött i Sebirien. Resan dit tog en månad i vagnar som den här, vågar inte gissa hur många det var i varje vagn – men unga och gamla dog på resan.

 

Grutas Parkas

Det är svårt att tänka sig hur det hade varit att ha den här statyn och det den stod på torget där man växte upp….

Grutas Parkas

Några frihetskämpar som avrättades 1949 av sovjet. Det pågick väpnat motstånd så långt fram som i mitten på 50-talet mot ockupationen.

Grutas Parkas

Så här skulle männen se ut….

Grutas Parkas

Så här framställdes kvinnor….

Grutas Parkas

Men kvinnor framställdes också så här som någon slags urmoder. Det fanns också bilder på kvinnor som skötte grisar och höns, allt var skimrande av hälsa och fruktsamhet.

 

Grutas Parkas

Farbror mys i skogen….

Grutas Parkas

Pins verkar ha funnits för allt…

 

Grutas Parkas

Parken ligger vackert… skönt med lite vacker natur mellan alla dessa konstiga bilder.

 

Grutas Parkas

En Lenin staty som stod i Vilnius men so revs ner 1991, skulle nog också varit med och rivit ner. Nu står den här i skogen vilket är bra för att påminna om allt som en gång var….

 

Grutas Parkas

Parken innehåller alltså det mesta till och med näckrosor och zebror…. men är man miljonär så får man som man vill….

 

Grutas Parkas

Vissa tar det med ro i parken, bryr sig inte direkt.

Grutas Parkas

Glädje eller?

 

Grutas Parkas

Glas och ljus är väl aldrig fel?

Grutas Parkas

En som visar upp sig lite…

 

Grutas Parkas

Runt parken är det ett staket och ibland vattenhinder och några vaktkurer med elstängsel. Skall ge lite känsla av ofrihet, instängdhet.

Tåget

Tåget