Den här gången hade vi dåligt väder i Nida. Om vi har förstått det rätt så svettades man i Sverige men här vad det kallt och blåsigt. Så vi fick välja bort stranden till förmån för att se på lite andra platser på Kuriska Näset. Förra året var vi här i 12 dagar med 11 dagar fint väder så vi överlever nog att vi den här gången inte kunde vandra på stränderna.
Vi kollade på den stora gråa sanddynan (the great dune) som begravt en by. Området är stort men man får bara gå längs en markerad stig, man kommer upp till toppen av dynan och kan se havet på ena sidan och lagunen på den andra sidan.
Vi passade på att gå i tallskogen i Joudkrante där man har en massa träskulpturer, Häxkullen. Lite utanför Joudkrante finns en skarv koloni 4000 häckande par Skarvar som några hundra grå hägrar. Lite av undergångsstämning att se alla döda tallar på grand av allt bajsande. De sitter svarta i tallarna som är helt kala och döda.
Vi bor i ett hus, finast hittills i Nida. Tre rum, varav vi har ett. En undervåning med kök och vardagsrum. Perfekt om man är typ 6 personer. Där hittade vi en underbar och galen soffa som finns på bild längre ner. Christina blev lycklig över denna skaparglädje. Passar konstigt nog in i detta hus (obs vasstak igen…).
Vi känner faktiskt fortfarande trots dåligt väder den här gången att Kuriska Näset är speciellt. Värt att åka hit. Svårt att beskriva behöver upplevas….
En del av den sanddynan som finns precis söder om Nida och som sträcker sig in i Ryssland (Kaliningrad). I lagunen finns det också bryggor som går rätt ut en bra bit, används flitigt av fiskande män… Det fanns tidigare en äldre Nida men den byn är täckt av sand. Runt 1900 talets början fick man stopp på sanden och byggde upp Nida på den plats som byn finns på idag. Alla byar förutom en enda by (Joudkrante) begravdes av sanden under 1800 talet innan man fick stopp på sanden med planeringar. Anledningen var avverkning av skogen för att tillverka krigsskepp under 1700/1800 talet.
En del av den långa strandpromenaden i Nida. Ligger ut mot lagunen. Vimplarna som syns på bilden (på de höga stolparna) är från de båtar som förr fiskade i lagunen. Alla båtar hade sin egen vimpel som visade ifrån vilken gård man tillhörde.
En vacker gata i Nida som visar lite av att byn har tillhört Tyskland i 700 år. Skulle som sagt lika gärna kunna vara i Skåne, Danmark eller Tyskland. Då Nida ligger i skydd av nästet mot Östersjön är det inte direkt vindpinat. Mer som Danmarks öst-sida.
En blommande trädgård. Vem vill inte bo sä här på sommaren?
Den fantastiska soffan som står i huset där vi bodde den här gången i Nida
En bild från den stora sanddynan som finns mitt på den Litauiska delen av näset. Man skymtar fastlandet på andra sidan lagunen. Den planterade skogen nedan för sanden.
Hit men inte längre typ… det här är toppen på den stora sanddynan mitt på näset. Man går en “bana” upp till toppen. Säkert 30 meter hög och under ligger en by begravd. Det är en jämn strid av folk som vill upp och titta. Det står till och med en vakt (en uttråkad ung man) som håller koll på att ingen går utan för avspänningarna och förstår den känsliga växtligheten som skall täcka sanden.
Lite svårt att få fram den märkliga känsla som man får när man kommer fram till området där 4 000 par skarvar häckar. Det är som ett månlandskap och som kantas av nästan 200 år gamla tallar. Alla tallar har dött och det luktar sur fisk…Det finns en ramp som byggts så att man kan komma in en lite bit i kolonin. men tallarna är höga och räckvidden på kameran inte så lång.
I byn Joukrante finns det något som kallas för “Häxkullen”. Ett område i den gamla tallskogen där det finns massor av träskulpturer, men en stor variation av motiv och storlekar. Den här draken som bara syns med huvudet på bilden är tre meter lång och sitter tre meter upp på en stång. Riddaren som tappat sitt svärd skyddar en jungfru i ett litet slott, vilket inte syns på bilden. Det finns mycket konst på offentliga ställen och vi har nog inte sett en enda staty som är nerklottrad eller förstörd.